Hufvudstadsbladet kan göra tre miljoner årlig förlust men saknar vettig webbupplaga

Enligt Hbl skall Konstsamfundet satsa på sina tidningar och få dem att gå på vinst även om situationen för närvarande inte utlovar solsken och jordgubbar med vispgrädde och konjak serverade i syrénbersån. Utan att kommentera dagstidningsbusiness som jag inte vet något om gnäller jag gärna om utbudet av svenskspråkiga Helsingforsnyheter på webben. Därav lyfter jag fram föjande del av ovan länkade artikeln:

“I dag gör Hbl en förlust pÃ¥ tre miljoner euro per Ã¥r. Summan har länge varit rätt oförändrad, men sÃ¥ länge det fanns egna fastigheter och annan affärsverksamhet fick man ihop ett slutresultat som slutade pÃ¥ plus. I dag gÃ¥r det inte längre eftersom egendomen har överförts till KSF Media.”

Med tanke på att denhär mängden pengar år efter år kan reserveras för nerspolning i toaletten som utgör främjandet av finlandssvensk tillvaro i Helsingforstrakten är det antagligen välmotiverat att undra varför Hbls webbplats är i befintligt skick.

Själva utseendet för Hbl.fi har jag inget emot, men webbversionerna av artiklar innehåller ibland underliga småfel som CamelCase-sammanskrivningar (eller BiCapitalization, beroende på vem man frågar) av personnamn (se bild eller sök efter DavidMiliband eller CondoleezzaRice i denhär artikeln). Dessutom ges det ut väldigt lite material som inte hör till pappersupplagan trots det är läsarens koncentration och inte spaltcentimetrar man slåss om på webben. Varför inte lyfta fram artiklar från fem och tio år sedan? Var är dagboksinläggen med namnsdagar, födelsedagar, insändarna och kolumnerna samt de enskillda RSS/Atom-strömmarna för dessa? Och hur är det med pressklipp och citat? Epaper-facsimil är en fånig idé, jag vill inte öppna en layout gjord för stora pappersark på min datorskärm; jag kanske kunde betala för en tidning, men då skall den minsann vara i läsbart webbsidesformat.

Ett annat riktigt problem är att hbl.fi inte tillåter kommentarer. Helsingforsbloggen som av någon anledning inhyses på Googles i 2003 kvarblivna Bloggertjänst publicerade inte heller kommentarinlägg senast jag försökte bidra, och kommentarantalet är alltid noll på alla inlägg. På veckobilagan Volts sajt existerar kommentarer, men på äkta gammaltidningsvis utan att låta kommentarförfattaren länka till sin hemsida. Nofollow-taggning av länkar, vilket är jävligt fräckt mot kommentarförfattare, är redan en beklaglig standardpraxis på de flesta bloggar, men jag lägger ogärna alls ut mitt namn på webben utan att alls få länka vidare till en relevant hemsida.

Avstängd eller nonexistent kommenteringsfunktionalitet är en fullkomligt horribel miss för en modern nyhetskälla. Även om folkets breda lager i allmänhet skriver idiotier och största delen av allt oundvikligen är skräp så har publicering på Internet, t.ex. i bloggsammanhang visat att distribution av läsarnas synpunkter kan göra en text värdefullare. Om modereringsproblem skulle uppstå är det väl enklast att anställa några gymnasielever och låta dem gå igenom otrevligmärkta kommentarer för skämtlön?

I artikeln jag citerade ovan nämns också att KSF-gruppens tidningar skall gå på vinst 2011. Jag hör till husis målgrupp och deras RSS-feed är också bland de första jag kollar varje dag, men att jag skulle bidra till Hufvudstadsbladets prenumerationsintäkter är inte sannolikt. Trots min önskan att läsa nyheter på svenska öppnar jag en papperstidning ungefär en gång per månad, så att jag skulle prenumerera på en upplaga av en tidning som skickas hem till mig i dött trä-format inom en snar framtid är en konstig idé. Även om vi för ett ögonblick förflyttar oss till en relativt trovärdigt potentiell verklighet där jag p.g.a. arbetsresor eller dylikt skulle sätta mig ner för att läsa en tidning ter det sig orealistiskt att jag skulle betala för ett medium vars andra läsare jag inte kan föra en konversation med, eller följa med vad andra sagt.

Trots sitt för mig egala geografiska perspektiv är Vasabladet tekniskt sett mindre värdelös som nyhetskälla enbart för att deras webbplats tillåter kommentarer. Bland finska webbpublikationer är nya Uusi Suomi en positiv överraskning: webbplatsen är en hyfsad helhet rent tekniskt (för övrigt Drupal-baserad) och innehållet är mycket bättre än vad jag förväntar mig av vad som helst för instans som väljer att poängtera sin fosterländskhet. Bra webbtidningar existerar och jag förstår inte varför just Hbl väljer bort egenskaper som krävs för att vara en av dem.